Är det fel?

Det finns så många saker i denna värld som jag tycker är fel. Mest av allt är de saker som jag hela tider får för mig är självklara.
Jag har växt upp i en familj som varit stödjande och alltid funnits där för mig. Men ju längre tiden går ju mer känns det som att de saker jag varit rädd för har inträffat.

Jag har inte så bra kontakt med min familj som jag skulle vilja. Jag är i princip alltid den som hör av mig, och på något sätt är det ändå självklart att jag vet allt som händer med alla. Hur går det ihop... om ingen någonsin berättar för mig när saker händer, dåliga eller bra.

Som om facebook blivit den enda kanalen för kommunikation och att jag skulle vara tacksam för att det är så enkelt för mig att nå alla. NEWSFLASH, ALLA har inte facebook, ALLA skriver inte sina hela liv där och jag vill inte vara den sista som vet det för att jag inte kollar min sida hela tiden!

Jag tror inte att jag känt mig så här utanför sedan jag bodde i Hofors, och då var det 50 mil emellan oss. Nu är det tystnad. Om jag behöver min familj för att någonting hemskt har hänt så finns dom naturligtvis där. Men om jag vill ha någon form av familj i vardagen, då får jag tydligen skaffa en ny. Och det är ju lätt... eller? Jag saknar den jag hade...