Fit for fight

Nu när jag faktiskt har bestämt mig för att sluta vara en mes och faktiskt inse att jag vill detta mer än någonting annat... så har min inspiration kommit tillbaka. Jag har en ganska invecklad idé för mitt självporträtt och ser fram emot att göra det till något av det fräckaste jag skapat :D

En vis väninna sade till mig för ett litet tag sedan att jag kanske har blivit aningen bekväm, vilket fick mig att inse att min rädsla bodde i det jag sedan en bra tid kallat min kokong. Jag vill lämna min lägenhet och börja en resa som jag är säker på tar mig till en plats där jag får den frihet som jag längtat efter så länge jag kan minnas.

Så nu lägger vi undan tankar på möjliga misslyckanden och rädslor för saker vi inte kan styra. Välkommen du stora utmaning och möjlighet, här kommer jag!

I see the signs

And they are confusing me...

Jag har länge trott på att man kan se ledtrådar lite överallt om man bara är öppen för att se dem. Och jag vet inte när jag började tro att saker händer av en anledning, man vet bara inte vad den är förrän senare...

Jag har idag ställt mig frågan om jag drömmer om en framtid som inte är möjlig? Jag kommer inte släppa mina drömmar och passioner för då har jag helt ärligt ingenting att leva för. Men kan det vara så att den värld vi lever i är så trasig att för många av oss kommer ge upp innan den repat sig igen?

När jag insåg att jag gått ifrån att säga "så länge jag kan teckna så är det ok" till att säga, "så länge jag har råd med tyg, så är det ok"... då insåg jag att jag nog har hittat mitt drömjobb i alla fall. Nu är bara frågan vad nästa steg är? Som det är just nu kan jag inte tänka på allt jag vill få ut av mitt liv utan att gråta. Så jag får nog ge mig tillstånd att gå in på planer, en annan dag.

I have to believe that it will get better.