Planer gör det inte lättare

Jag har under de senaste 4 veckorna planerat och genomfört planer för inte mindre än 3 fester och ett bröllop.
Det har varit minst sagt stressigt och sömn har varit en lyxvara. Nu när allt är över, förutom viss städning, så börjar mitt huvud kännas lite klarare. Stresshormoner och brist på sömn har mer och mer gjort mig till en ganska obehaglig människa att vara omkring, men det har gett mig vissa insikter.
Jag tänker inte tillräckligt på mig själv.

Imorgon är en ny början, bokstavligen, Jag skall börja på en 4 veckor lång kurs i hur jag skall kunna marknadsföra mig själv som en kulturarbetare. Något som man nästan tycker skulle ingått i en eller båda av de högskole-utbildningar jag gått... men hur som helst så känns det som en fantastisk möjlighet att ta tag i mitt liv och ägna lite tid helt åt mig själv.

Jag kan inte ta hand om någon annan om jag inte först tar hand om mig själv, så ledsen allihop, men ni får klara er utan mig ett tag.

Drömmande tok?

Jag har alltid varit en drömmare, men många av dessa har jag alltid sett som mål, det är andra som kallat dem drömmar.
Jag kommer aldrig sluta drömma, men om jag inte får lov att följa någon av mina passioner så kommer jag långsamt att förinta den bästa delen av mig själv.

Mitt hjärta vill en sak mer än någonting annat och det är att arbeta med film, och inte bara sitta vid sidan av utan faktiskt skapa, genom regi. Det finns andra omkring mig som har drömmar, men bara en bråkdel av dem går efter dessa.

Och det är vår generation som gör det. Vad är det som gör att de som är äldre inte vågar? Vad är det som gör att vi kräver detta och sedan får höra av de som inte vågar att det inte är möjligt. Att man inte kan leva så. Man kan inte leva på det man älskar...

Jag lät mig själv att lyssna i precis det ögonblick jag skulle valt att tro på mig själv, och jag tappade taget. Nu har jag kämpat länge för att få tillbaka greppet om vad jag tror på och vet är bäst för mig och jag vill inte ge mig.
Det kommer bli tufft och jag kommer stöta på mycket motstånd, sånt som kan få många att tänka om, men jag har alltid simmat mot strömmen och visst det är skönt att flyta med ibland, men det enda som händer då är att man hamnar längre och längre från sitt mål.

Jag kommer simma hårdare än jag någonsin gjort och göra mitt allra bästa att tro på mig själv, för om inte jag gör det så spelar det ingen roll om 100 andra gör det. Man kan inte kasta bort sitt liv på att överleva, i hopp om att det någon gång blir bättre. Då kommer man aldrig att leva på riktigt.

Film är det enda jag verkligen kan se mig själv göra tills den dag jag dör, och vara lycklig.

Nytt år...

Eftersom de flesta nu har erkänt att det är ännu ett nytt år så får väl även jag välkommna 2011!

Nyårsfirandet var riktigt roligt och en bra början på året. Som vanligt har tankarna snurrat runt som alltid. Började året med att bli arbetslös, någonting som jag har vetat ett tag att det lutade åt. Men jag välkommnade detta med öppna armar.

Nu har det gått en vecka och jag inser att jag inte är en annorlunda människa än jag var i slutet av 2010, underligt....

Jag kommer ta tag i mig själv så snart jag finner orken, just nu känns mina planer som att de fått enorma bromsklossar ditsatta på. Min kära rumskompis som nu bott hos mig i lite över 4 tillfälliga månader skulle flyttat ut när hon hittade en lägenhet i början av November. Det visade sig ganska fort att så inte var fallet, det var nämligen Januari...
Nu har det som sagt varit Januari i över en vecka och hon var säker på att hon skulle flytta den här veckan... nu är det Lördag kväll, hon är på jobbet och det är nu sagt att hon skall flytta nästa vecka.

Jag kan lugnt säga; I told you so... eftersom det var det jag sade till henne. Men hur som helst detta är den största bromsklossen.

Det hjälper väl kanske inte att en lagom vis man påpekade denna vecka att om man som jag är bra på att lyfta upp andra, blir utnyttjad.
Jag kan inte låta bli att bli arg på mig själv och besviken på mina vänner. För precis detta har hänt så länge jag kan minnas.
Jag är den pålitliga, generösa och snälla människan som är älskvärd men när man är som jag behöver man väl aldrig hjälp eller ens stöd?? Eller?

Ta aldrig någon för givet, allt handlar om att ge och ta och nu måste jag ta hand om mig själv.

Let 2011 mark the beginning of a change.