onsdag 8 februari 2012

I see the signs

And they are confusing me...

Jag har länge trott på att man kan se ledtrådar lite överallt om man bara är öppen för att se dem. Och jag vet inte när jag började tro att saker händer av en anledning, man vet bara inte vad den är förrän senare...

Jag har idag ställt mig frågan om jag drömmer om en framtid som inte är möjlig? Jag kommer inte släppa mina drömmar och passioner för då har jag helt ärligt ingenting att leva för. Men kan det vara så att den värld vi lever i är så trasig att för många av oss kommer ge upp innan den repat sig igen?

När jag insåg att jag gått ifrån att säga "så länge jag kan teckna så är det ok" till att säga, "så länge jag har råd med tyg, så är det ok"... då insåg jag att jag nog har hittat mitt drömjobb i alla fall. Nu är bara frågan vad nästa steg är? Som det är just nu kan jag inte tänka på allt jag vill få ut av mitt liv utan att gråta. Så jag får nog ge mig tillstånd att gå in på planer, en annan dag.

I have to believe that it will get better.

2 kommentarer:

  1. Fast jag tror att det är ett viktigt tecken på något när man inte kan tänka på vad man vill ha ut av sitt liv utan att gråta. Jag gör samma sak - fastän jag helst skulle vilja inte göra det... Men det innebär ju att DETTA är något VIKTIGT och att man inte tycker att det "får bli som det blir". Och det är viktigt att man VILL något! Och när man verkligen vill något så kommer alla känslorna på en och samma gång... ;) Det är också viktigt att ge sig själv tillstånd att inte göra allting eller ens förstå allting direkt, utan precis som du säger ta det "en annan dag". Jag tror att det är när man blir rädd för något - rädd för att man ska förlora det, rädd för att det ska försvinna - som man vet att det betyder något. Jag har först nu börjat bli rädd för att jag inte ska bli rekommenderad att fortsätta här efter min masterexamen i april - och då fattar jag också att detta betyder något för mig. Att det spelar roll. Man gråter inte för småsaker - bara stora grejer :) och bara det betyder att man har anledning att leva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att höra att jag inte är den enda som känner så. Mitt problem verkar vara att jag vill för mycket, och det som gör att jag gråter är oftast att jag hela tiden får höra att jag inte kan göra allt. Men det KAN jag. Bara för att ingen har gjort det tidigare betyder inte att det inte går, eller hur?

      Radera