lördag 13 februari 2010

Ibland önskar jag att jag kunde morra...

Det är inte stora saker som stör mig, att jag inte fått det jobb jag vill ha eller bor utomlands, kan Japanska eller ses som seriös. Det har jag kommit över. Men de små sakerna, som egentligen inte hänger på någon annan men som jag av olika skäl gör till deras fel.

Som vänninan som killarna inte kan låta bli att fastna för, eller kompisen som får jobb som de inte vill ha men som jag skulle dödat för. Men jag var inte där när killen hittade henne, jag är en helt annan människa, och varför skulle han vara bättre än någon annan?
Jobbet sökte jag kanske, men fick det inte, för att jag inte skulle passa till det jobbet, jag skulle inte nöjt mig. Jag skall göra annat, bättre saker och det är bara jag som inte ser detta...

Jag ser inte hur speciell jag är... varför?

2 kommentarer:

  1. *slår ut vitt och brett med armarna*

    Jag vet inte varför! Men jag vet att det första steget till förändring är att INSE att något BÖR förändras! Så på vis kan vi ju fastställa att du redan är ett steg på väg i rätt riktning :)

    SvaraRadera
  2. Låter bra det, jag har börjat förändra saker och det finns inget skäl att sluta nu. Det fanns en tid när förändring skrämde mig, nu är det min vän!

    SvaraRadera