Så sitter man där igen

Sittandes i soffan med ett projekt som skulle vara roligt, ett sätt att komma bort från de andra projekt man sitter med i tankarna varje dag.
Jag har en vän, som jag inte träffade på lite över 10 år. Hon har ändrats och det har jag med. Men vi har inte ändrats. VI är fortfarande VI. Tröstande, en säkerhet... så varför skrämmer det mig?
Som att detta besök från mitt förflutna skulle kunna radera den utveckling jag genomgått de senaste 10 åren.

Men jag är stabilare nu, min nutid är dåtidens framtid. Kanske det kan vara en tröst istället, man kan alltid hälsa på i det förflutna, för framtiden är oskriven tills du tar pennan i hand och möter den.

Tankarna är många nu, men starkast är tanken att våren är på väg, det töar... som jag har längtat.