Ovissheten är värst

Att inte veta, att bara sitta och vänta är det värsta. Jag vet nu att jag förmodligen klarar mig en månad till, och det är jättebra, men resten av mitt liv då?

Jag kommer aldrig att vara helt säker på vad morgondagen har med sig, men kan jag inte i alla fall få veta om min hyra kan bli betald? Jag söker andra jobb nu och det är ingenting som är lätt, alla dessa ansökningar, frågorna man ställer till sig själv, är det här vad de vill höra? Förstår de att jag kan allt de letar efter? Men i slutändan sitter man med en hel hög brev som säger tyvärr. Som att jag är både för gammal och för ung samtidigt, jag vet för mycket men har gjort för lite.

Jobbet är det som ligger närmast i tanke-banken just nu, men mitt liv verkar ha hamnat i en lite loop där jag varje dag väntar och undrar; är detta dagen det vänder? är detta dagen jag får en chans?

Det är väl tur att jag är en kvinna med tålamod ;)