Kanske går ändå

Jag brukade oroa mig för en miljon saker, men de senaste åren har jag lärt mig att mer och mer lita på att saker och ting ordnar sig på något vis.

För ett tag sedan fick jag veta att det företag som jag nu semestervikarierar på kommer att läggas ner i slutet av året. Mina drömmar om att få stanna kvar raserades rätt rejält då. Men så fick jag nytt hopp igår när min chef frågade mig om jag skulle vara intresserad av att arbeta kvar ett tag efter sommaren, men i en annan roll. Självklart sa jag ja.

Jag vågar inte längre lita på ord i förbifarten, men det känns bättre att det finns en chans att jag har ett par månader till på mig att leta efter ett jobb som passar mina val i livet istället för att slänga iväg ansökningar i förtid som inte håller för jobb jag bara skulle ha för att överleva. Jag vill inte ÖVERleva, men jag vill LEVA. Helt och fullt och sökande efter lyckan.

Så från en som vågar hoppas, det löser sig!