Things undone

Hur kommer det sig att de saker man aldrig säger, eller saker man aldrig gör är det som lämnar djupa spår av ånger. Man intalar sig själv att man inte skall låta det hända igen, men så minns man någon gång man sa vad man ville, i ett liknande scenario och det fick helt fel följder. Så ångrar man det istället, men hur avgör man vilken ånger som är värst?

Om jag alltid kunde säga det jag ville få sagt, och göra det som impulser säger till mig... skulle jag ångra mindre saker i slutet av mitt liv då? Förmodligen. Men det jag aldrig gjorde... om jag tänker tillbaka på det efter jag slutat att hålla tillbaka, skulle då inte de såren bli djupare då? Ångern lever ju kvar och fördelar man den på flera saker så blir det ju mindre ånger på var sak, istället för koncentrerad tanke på "what if?".

Jag önskar verkligen att man kunde få svar på alla frågor man har om vad som kunde varit annorlunda, men eftersom man inte kan det, kanske kunde vi komma på ett sätt att släppa det?
Jag vet att jag inte kan ändra det och helt enkelt bara förändra hur framtiden ser ut, men det hade ju hjälpt om man kände att man behövde följa sina impulser, utan att hela tiden tänka på varför man skall göra det. För då kommer alltid frågan, "ska jag verkligen?". Mitt svar blir oftast, att jag inte kan...

Om någon kan förklara för mig varför jag håller mig själv tillbaka så hade det varit underbart... men jag får nog nöja mig med att alla har beslut de ångrar på ett sätt eller ett annat bakom sig.