Ännu ett nytt år

När jag igår fick ännu ett trevligt besök av min kusin med obligatorisk klippning och sköna samtal, så föll en del saker på plats.
Jag har inte lyssnat på mig själv. Undrar när jag faktiskt gjorde det senast?

Jag vet att jag lyssnade på mig själv när jag bestämde mig för att plugga till serietecknare, och det var bara för att jag ville bli bättre på att teckna, det var aldrig det jag ville göra med resten av mitt liv. Men att bestämma vad man skall göra med sitt liv är den mest onödiga fråga man kan ställa sig! Jag vet inte vad som händer om en timme, än mindre imorgon eller nästa vecka, så hur kan jag ens fundera på vad jag skall göra med ett helt liv?!
Min kusin och jag är på flera sätt lika, även om vi är otroligt olika med, men våra likheter är en sak som ofta ger mig styrka. Att jag har "daddy-issues" är inte något nytt, många kvinnor har det, men jag har nu insett att det jag borde ha är "me-issues" om någonting. Det är vad jag vill som är viktigt.

Flera saker som jag trodde var mina val har varit saker som jag gjort för att få bekräftelse från någon annan. Och det är ju helt rubbat. Det är inte konstigt att jag inte har älskat mig själv innan, om jag har gjort val som är till för att någon annan skall göra det, hur skall jag ens kunna respektera mig själv då?

Jag har det senaste varit deprimerad, jag har varit det förut och det finns en risk att jag blir det igen, men idag vaknade jag med en nyfunnen livskraft. Jag har idag varit ganska lycklig.

Det kommer alltid finnas möjligheter därute, ofta förklädda och ofta skrämmande, men just nu kan jag inte se dem som någonting annat än spännande. Vad som än händer imorgon, så hoppas jag att jag kan hoppa på ett tåg mot okänd utmaning. Så länge det är mitt val, så kommer det till slut att stanna någonstans som gör mig lyckligare.

Ser världen med MINA ögon igen :)